Sedan sist har jag hunnit med att gå på 40-årskalas, jobbat, träffat morbror Pentti och Ankan, varit ute i huset, jobbat igen, gått på sista föräldrautbildningen samt börjat kolla på alla måndagens programpremiärer på tv.
Syrrans 40-årskalas var kanontrevligt och med mycket underhållning. Vi fick bland annat en snabbkurs, på en timma ungefär, i latinodans. Bland annat samba, cha-cha, bachata och merengue. Det var ett väldigt intensivt danspass och ALLA var med. Det var roligt, fantastiskt jobbigt och svettigt och gav jättemycket mersmak. Jag sa till och med till Johan att jag kan tänka mig att önska mig lektioner i någon form av latinodans när jag fyller 30. Vi får se hur mycket tid jag känner att jag har då iofs ;-)
Morbror Pentti och Ankan har jag inte träffat på nästan tio år. De håller vanligtvis till uppe i Gällivare och jag har inte vägarna förbi särskilt ofta. Däremot har de ett sommarställe i Vadstena som de besöker många veckor om året men eftersom jag inte har bott här nere förrän tills för ett år sedan, så har det inte blivit av att vi har träffats här heller. De var precis som vanligt. Snälla, lite busiga i blicken och väldigt omtänksamma. Och för första gången såg jag likhet mellan honom och mormor.
Ida bjöd på mat, en jättegod räksoppa med nybakt bröd och efterrätten blev kaffe och choklad. Sen åkte vi till huset och visade dem runt innan de var tvungna att åka tillbaka till Vadstena.
Nu kommer det förhoppningsvis inte alls dröja lika länge tills vi träffas igen.
Igår gick jag från jobbet redan vid halv ett. Vid ett samlades gänget från förra veckan på Familjecentralen för en till utbildning i att bli förälder. Det var kul att se alla igen och denna gången gick vi igenom tiden efter förlossningen, den första tiden hemma, amning och humör. Männen fick samlas i en grupp för sig när vi blivande mammor pratade amning. Enligt Johan så var det mest "pinsamt" att sitta där och lyssna på "hur en man ska vara mot sin kvinna". Det som sas där var är ju redan en självklarhet, men så kanske det inte är i alla förhållanden. Att man "ska hjälpa till hemma" och "uppmuntra" sin partner. Jag har tur som har en så förståndig, klok och fantastisk man vid min sida. En man som vill vara pappa, inte någon som bara ser på och tycker att det är kvinnans sak att uppfostra ett barn. Bara en liten sak som han påpekade igår när vi satt och tittade på tv, när några män från "Bygglov" kramade om varandra efter en renovering. "Visst är det ett skönt mansideal just nu. Det är liksom tillåtet att vara "mysig" med varandra. Att kramas och tycka om varandra och visa känslor fastän man är en man". Och jag svarade att jag aldrig har tyckt om "hårda kanter" och förstod precis vad han menade.
Jag, Ida, Johan och mamma har bestämt att hon kommer att leva länge till. Hon kommer nog till och med dö en naturlig död. Av ålderdom menar vi nu. Mamma har lovat att kämpa, kämpa, kämpa och vi har lovat att peppa, peppa, peppa! Mamma ska sätta ut sin lägenhet till försäljning i veckan. Hon flyttar hem till Ida. Jag ska få några smycken som mamma ärvt av mormor, sen fick vi servicen också om vi ville ha, den gamla. Mamma vill ha allting gjort redan nu. Ingenting ska behöva "komma i vägen" eller bli jobbigt eller bökigt om situationen blir värre (vilket den kommer att bli med alla mediciner och cellgifter). Allt ska göras nu så att vi har tid till att umgås när det verkligen behövs.
Igår ringde hon och sa att hon beställt en "sådan där påse till bebisen". Hon pratade om en fårskinnspåse som en av Idas(?) vänners bekant tillverkar själv. Hon är ganska gammal nu och har gått i pension, men hon tillverkade tidigare för Brio. En sådan tyckte mamma att bebisen skulle behöva när det är kallt i november och till dess att våren kommer...
Syrrans 40-årskalas var kanontrevligt och med mycket underhållning. Vi fick bland annat en snabbkurs, på en timma ungefär, i latinodans. Bland annat samba, cha-cha, bachata och merengue. Det var ett väldigt intensivt danspass och ALLA var med. Det var roligt, fantastiskt jobbigt och svettigt och gav jättemycket mersmak. Jag sa till och med till Johan att jag kan tänka mig att önska mig lektioner i någon form av latinodans när jag fyller 30. Vi får se hur mycket tid jag känner att jag har då iofs ;-)
Morbror Pentti och Ankan har jag inte träffat på nästan tio år. De håller vanligtvis till uppe i Gällivare och jag har inte vägarna förbi särskilt ofta. Däremot har de ett sommarställe i Vadstena som de besöker många veckor om året men eftersom jag inte har bott här nere förrän tills för ett år sedan, så har det inte blivit av att vi har träffats här heller. De var precis som vanligt. Snälla, lite busiga i blicken och väldigt omtänksamma. Och för första gången såg jag likhet mellan honom och mormor.
Ida bjöd på mat, en jättegod räksoppa med nybakt bröd och efterrätten blev kaffe och choklad. Sen åkte vi till huset och visade dem runt innan de var tvungna att åka tillbaka till Vadstena.
Nu kommer det förhoppningsvis inte alls dröja lika länge tills vi träffas igen.
Igår gick jag från jobbet redan vid halv ett. Vid ett samlades gänget från förra veckan på Familjecentralen för en till utbildning i att bli förälder. Det var kul att se alla igen och denna gången gick vi igenom tiden efter förlossningen, den första tiden hemma, amning och humör. Männen fick samlas i en grupp för sig när vi blivande mammor pratade amning. Enligt Johan så var det mest "pinsamt" att sitta där och lyssna på "hur en man ska vara mot sin kvinna". Det som sas där var är ju redan en självklarhet, men så kanske det inte är i alla förhållanden. Att man "ska hjälpa till hemma" och "uppmuntra" sin partner. Jag har tur som har en så förståndig, klok och fantastisk man vid min sida. En man som vill vara pappa, inte någon som bara ser på och tycker att det är kvinnans sak att uppfostra ett barn. Bara en liten sak som han påpekade igår när vi satt och tittade på tv, när några män från "Bygglov" kramade om varandra efter en renovering. "Visst är det ett skönt mansideal just nu. Det är liksom tillåtet att vara "mysig" med varandra. Att kramas och tycka om varandra och visa känslor fastän man är en man". Och jag svarade att jag aldrig har tyckt om "hårda kanter" och förstod precis vad han menade.
Jag, Ida, Johan och mamma har bestämt att hon kommer att leva länge till. Hon kommer nog till och med dö en naturlig död. Av ålderdom menar vi nu. Mamma har lovat att kämpa, kämpa, kämpa och vi har lovat att peppa, peppa, peppa! Mamma ska sätta ut sin lägenhet till försäljning i veckan. Hon flyttar hem till Ida. Jag ska få några smycken som mamma ärvt av mormor, sen fick vi servicen också om vi ville ha, den gamla. Mamma vill ha allting gjort redan nu. Ingenting ska behöva "komma i vägen" eller bli jobbigt eller bökigt om situationen blir värre (vilket den kommer att bli med alla mediciner och cellgifter). Allt ska göras nu så att vi har tid till att umgås när det verkligen behövs.
Igår ringde hon och sa att hon beställt en "sådan där påse till bebisen". Hon pratade om en fårskinnspåse som en av Idas(?) vänners bekant tillverkar själv. Hon är ganska gammal nu och har gått i pension, men hon tillverkade tidigare för Brio. En sådan tyckte mamma att bebisen skulle behöva när det är kallt i november och till dess att våren kommer...
5 kommentarer:
Åh va mysigt med en fårskinnspåse! Själv så får jag nöja mig med det helt naturliga materialet fleece.. :P men det ska nog värma gott det med.
Min J sa samma sak som Johan, att det sades så självklara saker, som om dom skulle vara riktiga mansgrisar här hemma nu liksom. Men som sagt, alla kanske inte har det som vi. ;-)
Jag tycker nog att även vårt gemensamma prat också var lite, inte nedvärderande, men utgick från att männen inte kan/gör allt naturligt och som en självklarhet. Som att nu blir du pappa, på med offerkoftan. ;-)
Tråkigt att det var sista träffen, men vi kan väl ses sen ändå när du går på mammaledigt?
Kram!
Vad härligt att läsa om er kämparglöd, den kommer att hjälpa er långt!
Jag tyckte om föräldrautbildningen, det jag hann gå.. Men jag håller mer er, den är lite förlegad när man pratar föräldrarollerna. Som om den har stannat kvar på 60- & 70-talet där det var väldigt vanligt att männen inte deltog på samma sätt som idag.
Fårskinnspåse låter härligt! Här har vi fårskinnsfällar i vagnen, mysigt det med :-)
Den enda helgen i oktober vi är uppbokade är helgen 14-17, ni är jättevälkomna vilken annan helg som helst!!
Du får säga till så fort du går på din ledighet och har en stund över, jag är ju inte direkt fullbokad direkt så bara du kan så får vi ses över en fika. ;-)
vad snäll du är :)
sv: tack snälla för fina ord! och hon var verkligen den värsta jag träffat. dock så är hon den enda riktigt dåliga läkare vi har träffat under graviditeten så får vara tacksam över det iallafall, att vi bara har stött på ett rötägg.
ja, över 1000:- tror jag att det är. sprutorna kostade en hundring mindre så nästa gång får vi det nog billigare iallafall. bläää, så tråkigt att lägga ut pengar på något så obekvämt som sprutor. men what to do, nödvändigt ont ibland.
(och hoppas allt går bra med din mamma nu! min mamma har också rökt som en skorsten hela livet och gör det fortfarande, blev så himla rädd när jag läste om din mamma. och ännu mer synd nu när din mamma faktiskt gjort det rätta och slutat. så orättvist!)
Skicka en kommentar