Vecka 32. Det börjar bli mer och mer påtagligt att allt inte är som vanligt med kroppen. Jag har inga större bekymmer på dagarna men så fort jag ska lägga mig i sängen får jag nästan panik. Totalt täppta näsborrar i kombination med att det känns som om lungorna ska komma ut ur munnen, att knäskålarna skaver mot varandra, handlederna ömmar och gör ont och en mage som är i vägen gör mig totalt rabiat och galen. Att sedan katterna kräks på golvet (alltid på minst tre ställen samtidigt), springer runt och jagar flygfän och river sönder tapeterna, klöser sönder soffan eller bara hoppar upp i sängen och vill ha gos gör det inte lättare alls. Jag förstår dig Rebecka!
Idag ska jag gå tidigare från jobbet. Vi ska på möte hos försäkringskassan och försöka lära oss hur det går till med föräldrapenningen. Vi kan verkligen ingenting och ibland känns det helt hopplöst.
Imorgon är jag ledig och har även hela helgen framför mig med ledighet. Mamma tyckte att vi skulle åka ut till huset, få in veden i vedboden, köra ett varv med grästrimmern över vårat igenväxta potatisland (har inte varit ett potatisland på flera år, men tanken är att vi ska kunna odla någonting där nästa år. Just nu växer det endast kirskål), elda i pannan så att hela huset blir varmt, klippa gräset, plocka upp all fallfrukt som ramlat ner (IGEN! Ett evighetsarbete uppenbarligen) och förhoppningsvis också hinna njuta lite.
Mamma ringde senare igår och berättade att hon fått svar på att det är "småcellig lungcancer" hon har. Det är den ovanligaste formen, svår att operera bort men förmodligen svarar den bättre på behandling än icke småcellig lungcancer. Vi vet inte så mycket mer ännu så vi får vänta ännu lite till.
Nu måste jag fixa till mig, sedan ska jag tanka bilen för att kunna ta mig till jobbet och försöka göra lite nytta innan det är dags för mig att ta helg :-)
Idag ska jag gå tidigare från jobbet. Vi ska på möte hos försäkringskassan och försöka lära oss hur det går till med föräldrapenningen. Vi kan verkligen ingenting och ibland känns det helt hopplöst.
Imorgon är jag ledig och har även hela helgen framför mig med ledighet. Mamma tyckte att vi skulle åka ut till huset, få in veden i vedboden, köra ett varv med grästrimmern över vårat igenväxta potatisland (har inte varit ett potatisland på flera år, men tanken är att vi ska kunna odla någonting där nästa år. Just nu växer det endast kirskål), elda i pannan så att hela huset blir varmt, klippa gräset, plocka upp all fallfrukt som ramlat ner (IGEN! Ett evighetsarbete uppenbarligen) och förhoppningsvis också hinna njuta lite.
Mamma ringde senare igår och berättade att hon fått svar på att det är "småcellig lungcancer" hon har. Det är den ovanligaste formen, svår att operera bort men förmodligen svarar den bättre på behandling än icke småcellig lungcancer. Vi vet inte så mycket mer ännu så vi får vänta ännu lite till.
Nu måste jag fixa till mig, sedan ska jag tanka bilen för att kunna ta mig till jobbet och försöka göra lite nytta innan det är dags för mig att ta helg :-)
2 kommentarer:
Men va bra, då kan du ju lära mig allt du vet om föräldrapenningen sen. ;-)
Ja, dessa katter! På dagarna bara älskar jag Jerry men på natten vill jag bara sälja han !! Blir frustrerad när ajg tänker på hur det ska gå med en bebis sen som behöver sova i lugn och ro... men man får ta det problemet då.
Jag tycker absolut att ni ska ut till huset med din mamma i helgen,låter super mysigt!!
Och på tal om den där dokusåpan, jag fick stänga av tv:n, det var det värsta jag sett, så jag håller med dig. Tur att vi själva är mer normala ;)
Kram!!
Skicka en kommentar