Nu ligger mamma på sjukhus för att göra biopsi och endoskopi. Hon skulle vara där sju i morse och fick således inte dricka sitt morgonkaffe som hon annars gör från fem till sju. Prover ska tas från tumören för att analyseras och sedan konstateras.
Samtidigt som ett liv sakta tynar bort växer det i samma takt ett annat liv, ett nytt liv... i min mage. Idag går jag in i vecka 31. Igår efter det att Johan kommit hem från jobbet gick vi och la oss tillsammans och pratade om mamma och om bebisen. Han tyckte att vi lika väl kunde "tjuvläsa" i böckerna om den veckan jag går in i idag eftersom "klockan är ju nästan midnatt". Vi läste att "bebisen är ca 39 centimeter och väger 1,6 kilo. Den börjar nu samla på sig underhudsfett och är ännu tillräckligt liten för att vända sig runt i magen". Jo tack! Det har jag märkt. Sen sa Johan att han fick en bra känsla inför mammas biopsi. "Det kanske inte kommer att gå att ta bort helt och hållet, men jag ser henne definitivt ute hos oss på gräsmattan. Det är sommar och hon leker och skrattar med "Skrutten" och ser precis ut som vanligt".
Jag hade inte så svårt att somna igår, men jag vaknade många gånger inatt av någonting. Katterna var inte lika "underhållande" som natten innan men jag låg obekvämt och behövde gå på toaletten några gånger.
Idag ser jag inte fram mot att gå till jobbet och utbilda min/mina efterträdare. Det känns riktigt tufft! Jag ska dock försöka genomlida dagen och försöka blicka till morgondagen då jag får vara ledig igen och i alla fall slipper tänka på jobbet och andra helt oviktiga och meningslösa saker för mig.
Samtidigt som ett liv sakta tynar bort växer det i samma takt ett annat liv, ett nytt liv... i min mage. Idag går jag in i vecka 31. Igår efter det att Johan kommit hem från jobbet gick vi och la oss tillsammans och pratade om mamma och om bebisen. Han tyckte att vi lika väl kunde "tjuvläsa" i böckerna om den veckan jag går in i idag eftersom "klockan är ju nästan midnatt". Vi läste att "bebisen är ca 39 centimeter och väger 1,6 kilo. Den börjar nu samla på sig underhudsfett och är ännu tillräckligt liten för att vända sig runt i magen". Jo tack! Det har jag märkt. Sen sa Johan att han fick en bra känsla inför mammas biopsi. "Det kanske inte kommer att gå att ta bort helt och hållet, men jag ser henne definitivt ute hos oss på gräsmattan. Det är sommar och hon leker och skrattar med "Skrutten" och ser precis ut som vanligt".
Jag hade inte så svårt att somna igår, men jag vaknade många gånger inatt av någonting. Katterna var inte lika "underhållande" som natten innan men jag låg obekvämt och behövde gå på toaletten några gånger.
Idag ser jag inte fram mot att gå till jobbet och utbilda min/mina efterträdare. Det känns riktigt tufft! Jag ska dock försöka genomlida dagen och försöka blicka till morgondagen då jag får vara ledig igen och i alla fall slipper tänka på jobbet och andra helt oviktiga och meningslösa saker för mig.
2 kommentarer:
Va fint sagt av Johan, där har du en fin bild att ha som mål och att hoppas på.. Hoppas så att det går bra idag och ser bra ut!
Vi har börjat tjuvläsa framåt i graviditetsveckorna, har så många olika böcker att plöja igenom, fuskisar. ;-)
Stor kram!
Stor styrkekram!
Skicka en kommentar