Nu kan ni säga "Godkväll i stugan"...

- Välkomna att hälsa på oss!

I två dagar har vi fått veta hur det känns att äga ett hus. Känslan är fortfarande väldigt konstigt och märklig, men det börjar kanske så sakteliga sjunka in.
Vi har hunnit med ganska mycket tycker jag. Vi har fått hjälp av mamma och Ida som var här både i fredags eftermiddag (de hämtade katterna och Johan vid fem efter att Johan slutat jobbet så tt jag skulle slippa behöva åka in för den sakens skull) och igår. Båda gångerna hade de med sig mat. Idag kom även pappa, Wasinee och Emma hit tillsammans med farbror Kent och Carina som var så nyfikna på hur vi hade det. Det känns jättebra när man hör att de pratat om att huset är "ordentligt" och "gediget". Av mäklaren fick vi veta att huset var ungefär 160 kvm. Vi har alltid tyckt att det känns mycket större, men har väl accepterat att det är dubbels så stort som vi bott tidigare. Det var inte förrän idag som jag, pappa och Kent diskuterade yta, som vi kom på att vi faktiskt kunde mäta. Och istället för 160 kvadratmeter kom vi upp i 270! Förstår ni hur sjukt det är!? Vi, jag och Johan och snart våran bebis, bor i ett jättestort hus på landet! Och det är vi som äger det och marken runt omkring!...

Jag har lovat att komma med bilder från vårat nya boende. Än så länge saknar jag kortläsaren men den kommer jag förhoppningsvis hitta snart i mina kartonger märkt med "viktigt!".

Jag kan ju börja med att berätta om i fredags när jag var här själv och precis hade vinkat av flyttkillarna, då jag stod i vårat sovrum på andra våningen och packade upp lite kläder, när jag hör någon gå på grusgången precis utanför. Jag tittar ut men ser ingen men hör att någon är på väg runt och går mot barnrummet som ligger precis bredvid vårat sovrum. Tittar ner men ser ingen. Vi har visserligen ingen grusgång runt huset för den delen heller, utan allt är täckt med gräs...
Även när jag stod i köket lyckades jag se någon i ögonvrån. Inte någon skarp bild, utan mer ett konstaterande att någon gick förbi i rummet intill. Ni vet när man har katter och de går runt och smyger och man ser dem, fast ändå inte. Nu fanns det ju inga katter i huset så det kunde inte ha varit några sådana...
Nätterna här har också varit mycket "intressanta". Jag har flera gånger vaknat av skuggor som jag ser genom mina ögonlock. Även här har jag trott att det var katterna, för de brukar nämligen gå förbi mig i sängen när de ska ta sig vidare någon annan stans, men varje gång jag har tittat upp har de suttit på golvet på andra sidan rummet eller legat tysta och stilla vid fotändan. Så visst händer det spännande saker här! Hur många vågar komma och hälsa på oss nu?! ;-)

Förutom detta så har jag inte kunnat sova på grund av extremt svullna händer och fötter. Jag tyckte att det var jobbigt i somras, men detta är hundra gånger värre! Inatt fick jag sitta och försöka skaka liv i mina armar i 45 minuter utan lyckat resultat. Jag somnade visserligen, men inte av något annat än utmattning, sittandes i sängen! Förmodligen har jag druckit alldeles för lite vatten i kombination med att jobba alldeles för hårt under för många dagar. Och så tal om det så måste jag ju också bara påpeka att jag numera är hemma och är ledig i ungefär ett år! Wehooo!

Så, detta var en lite kort uppdatering om vad som händer i mitt liv för tillfället. Jag kommer att skriva mer och ta mycket bilder när det har lugnat ner sig en aning. Så håll tillgodo!