Tack alla ni.

Jag kom på att jag bara vill säga tack till alla som hört av sig och skrivit så fina saker. Jag är fortfarande inte helt tillbaka i verkligheten även om det sakteliga blir så såklart.

Jag vill ännu en gång bara påpeka att jag skriver som jag känner för stunden. Är jag arg på någon så skriver jag det. Den ilskan kan gå över fem minuter senare, men det betyder ju inte att den ilskan inte var verklig fem minuter tidigare. Jag ångrar aldrig det jag skriver, men jag kan ibland tycka att jag uttrycker mig på fel sätt. Så blir det lätt i "stundens hetta". OM ni av någon anledning tar illa upp, skriv det så kan jag förklara vad jag menar.

Jag känner ibland att jag "bloggar för mitt liv". Hade jag inte haft min blogg hade jag gått under. Jag är jättedålig på att prata känslor i verkliga livet. Jag är rädd för att gråta framför andra människor för jag känner mig så ful. Men när jag får skriva så kan jag göra det samtidigt som tårarna droppar ner på tangentbordet och luften från mina lungor försvinner och det känns som att jag ska kvävas. Då gör det ingenting om jag blir fult svullen i ansiktet. Hade jag inte haft min blogg hade jag sällan ventilerat mig och mina känslor. Jag hade burit dem inombords och till slut hade jag bara haft en stor svart klump där inne. Här kan jag säga det jag tycker och känner för stunden...

Tack alla för att ni finns...