"I livet jag lever". Jag tänker inte bara på bloggens namn utan vad innebörden av valet av namn betyder.
I det liv jag lever finns mycket självklart. Det är självklart att det är jag och Johan. Våra barn är självklara och det känns som att de alltid har funnits. Vi älskar varandra och har roligt ihop. Jag gillar att laga mat och baka ibland, även om det nu för tiden mest blir chokladbollar. Fotografering har stått mig varm om hjärtat i säkert tio år och även om jag inte har så mycket tid för det längre så ser jag oftast livet i just bilder. Bilder som jag skulle vilja pryda mina väggar med i hemmet. Och så lever vi ju livet i vårt hus inte minst.
Just nu är huslivet inte så trevligt. Trots att våren är på väg och kanske till och med här, då jag idag hörde tranorna på en äng inte så långt härifrån, så känns allt lite extra jobbigt just denna våren.
Vi hade, som jag skrev i tidigare inlägg, en besiktningsman här på plats i torsdags. Redan innanför dörren kunde han känna lukten av mögel och efter att ha brutit upp golvet i hallen kunde det konstateras.
Eftersom vi har vant oss vid lukten och inte känner av den, krävdes det att Mollys förskolefröken berättade att hon är allergisk mot Molly och måste ta otäcka mediciner varje gång som Molly är på förskolan. Vi trodde att det fanns mögel i pannrummet bakom gipsskivorna och tänkte att det var ett relativt enkelt problem att lösa. Så vi rev ner dem och sprayade med antimögelmedel. Även veden som vi eldar med är mögelangripen och eftersom vi har pannrummet i markplan i huset virvlar mögelsporerna runt när vi går in och ut genom dörrarna. Men tydligen var det mycket värre än så och nu funderar vi på vilket som är den bästa lösningen på det mer omfattande problemet.
Att ta bort allt golv på nedre plan, gräva ur grunden minst 30 centimeter, installera en avfuktare, förmodligen byta bjälklaget, lägga ny isolering, nytt golv och kanske till och med byta ut alla möbler och grejer och byta väggar och tapetsera om alla rummen om det vill sig riktigt illa. Mögelsporerna sätter sig i allt poröst material och vad som behöver göras får vi se genom resans gång.
Tur i all otur är att Johan snart går hem på föräldraledighet. Vi kommer att ha halva våren, hela sommaren och en bit in på hösten tillsammans. Mycket kan hända på några månader och vi håller tummarna för att problemen löser sig så smidigt som möjligt.
Så detta är I livet jag lever, just nu.